Idag gick det av en kille där jag bor. Jag följde efter honom från bussen och märkte att han gick längre och längre på min väg. " Is it my lucky day ?" tänkte jag, för han var inte ful. Dessutom var jag ju lite förvånad att ens se en människa gå av bussen på samma stopp som jag. Medan jag gick där bakom honom och undrade om han skulle gå hem till oss eller till någon annan, kom jag att tänka på hur jobbigt han måste tycka det är att gå framför mig. För det finns inget jobbigare än att känna sig jagad av någon. Jag hatar det. När två stycken går bakom mig, tror jag att jag är deras samtalsämne hela vägen hem, att varje gång dom skrattar, skrattar dom åt mig. Jag blir om möjligt ännu mer paranoid när 2 stycken går bakom mig.

Igår redovisade Therese och Louise om spanska sjukan. En inte alls trevlig sjukdom som dödade många. Nu har forskare återskapat det viruset! För att se om man kan använda det som VACCIN MOT FÅGELINFLUENSAN. Men vi ska " absolut inte vara rädda, för viruset är i tryggt förvar i ett labb i USA " om labbet inte bombas, och vi alla drabbas av en återuppväckt pandemi. Så kan det gå när vi leker treenigheten.

Imorgon ska vi spela upp vår teater på engelskan! Jag ska läsa en dikt, och jag vet att den börjar med " we are waiting for tomorrow ". Det ska bli intressant. Jag får väl helt enkelt improvisera, som jag gjorde på konfirmationsredovisningen, och hade glömt bibeln.